Hemlängtan i Hollywood
Så nu är jag här. I Hollywood. Resan hit var jobbig, omtumlande och bara dum faktiskt. Sa hejdå till hela min underbara familj på arlanda och sen var jag ensam! :( Hade inte trott att det skulle kännas så vidrigt jobbigt som det gjorde, men hela första flygresan (till New York) kändes det såå tomt och tårarna bara rann.. Kom fram till NY och allt fungerade som det skulle tills jag sitter i nästa plan som ska ta mig till LA. Då får vi veta att vi kommer behöva stå och vänta på grund av dåligt väder. TVÅ TIMMAR senare kommer vi iväg. Det enda jag kände då var att jag bara ville vända hem igen! Sen när vi äntligen km fram till LA jätteförsenade så fanns såklart mina väskor INTE på bandet! Som att allt inte redan kändes apjobbigt!!!
Söndergråten och rätt förstörd försökte jag hitta dumma baggage service, fick till slut reda på att mina väskor ""är med på nästa flyg" och måste alltså VÄNTA ÄNNU MER! Vid det här laget har jag varit på resande fot i ca 21 TIMMAR!!! Men jag fick till slut väskorna, letade reda på min shuttle och kom fram till mitt hostel kl 2 på natten (11.00 svensk tid) 24 timmar efter att jag lämnat arlanda!! Fick nyckel till rummet där det redan låg 7 sovande främlingar i de andra sängarna. "Här har du lakan, det är bara att bädda!" Så det vara bara att försöka göra det i bäcksvart mörker och samtidigt vara så tyst som möjligt! KUL! Kom sen i säng i alla fall men kunde inte sova en blund. Ångest! Allt kändes skitjobbigt. Internet fungerade inte och inte heller mobilen. Jag ville bara hem till familjen!! Eller åtminstone kunna höra av någon!!! men icke. :(
Idag har jag hängt med Jimi som jag ska bo med, vi har kollat på skolan, försökt få tag på "lägenhetskillen" och vandrat längs hollywood blvd. Wow, det är verkligen lite av en fantasivärld här!
Det har känts lite bättre idag och jag blev heelt överlycklig av att höra pappas röst imorse!!!!! Men jag vet inte riktigt hur jag ska stå ut för jag har ändå sån jäkla hemlängtan. Jag saknar min familj så det gör ont!
Håll tummarna för att vi får en lägenhet så fort som möjligt! Jag vill egentligen inte bo på hostelet en enda natt till!
Puss å kram
Söndergråten och rätt förstörd försökte jag hitta dumma baggage service, fick till slut reda på att mina väskor ""är med på nästa flyg" och måste alltså VÄNTA ÄNNU MER! Vid det här laget har jag varit på resande fot i ca 21 TIMMAR!!! Men jag fick till slut väskorna, letade reda på min shuttle och kom fram till mitt hostel kl 2 på natten (11.00 svensk tid) 24 timmar efter att jag lämnat arlanda!! Fick nyckel till rummet där det redan låg 7 sovande främlingar i de andra sängarna. "Här har du lakan, det är bara att bädda!" Så det vara bara att försöka göra det i bäcksvart mörker och samtidigt vara så tyst som möjligt! KUL! Kom sen i säng i alla fall men kunde inte sova en blund. Ångest! Allt kändes skitjobbigt. Internet fungerade inte och inte heller mobilen. Jag ville bara hem till familjen!! Eller åtminstone kunna höra av någon!!! men icke. :(
Idag har jag hängt med Jimi som jag ska bo med, vi har kollat på skolan, försökt få tag på "lägenhetskillen" och vandrat längs hollywood blvd. Wow, det är verkligen lite av en fantasivärld här!
Det har känts lite bättre idag och jag blev heelt överlycklig av att höra pappas röst imorse!!!!! Men jag vet inte riktigt hur jag ska stå ut för jag har ändå sån jäkla hemlängtan. Jag saknar min familj så det gör ont!
Håll tummarna för att vi får en lägenhet så fort som möjligt! Jag vill egentligen inte bo på hostelet en enda natt till!
Puss å kram
Kommentarer
Trackback
